Det var fullsatt och förväntansfullt när i Säfsta bygdegård precis bredvid JumpClubs anläggning i Rekasta i tisdags kväll. Alla hade kommit för att lyssna till en av de klarast lysande stjärnorna på den svenska hopphimlen – Angelica Augustsson.

JumpClub hade bjudit in Angelica för att berätta om sitt framgångsrecept när hon ändå passerade Enköping på väg från världscuptävlingarna i Oslo och till nästa stopp i Helsingfors. Sylve Söderstrand och Lotta Björe fanns båda med på scenen för att ställa kluriga frågor till Angelica. 24-åriga Angelica (hon fyller 25 i januari) slog igenom med dunder och brak i våras när hon vann Världscuphoppningen inför en entusiastisk hemmapublik i Göteborg.

- Det var väldigt oväntat. Jag hade inte som plan att vinna i Göteborg – det här året, konstaterar Angelica.

25-åringen från Västkusten berättade om sin start på ryttarkarriären. Hur hon kämpade sig till att först få rida lite grann på en ponny som mest slängde av henne, hur hon så småningom fick en egen ponny som hon utbildade så bra att den blev placerad på SM och hur hon fick möjlighet att rida en mängd olika ponnyer och hästar som många andra inte klarade av.
- Jag lärde mig ganska snart att man inte kan rida alla hästar på samma sätt och jag blev rätt duktig på att förstå hur jag skulle få hästarna att hoppa som jag ville.

Tuff tid i Tyskland
För fem år sedan flyttade hon till Tyskland för att börja arbeta hos tyske junior- och ungdomslagledaren Dietmar Gugler.
- Jag tyckte inte riktigt att jag utvecklades ordentligt och bestämde mig för att prova en månad. Nu har jag varit där i fem år, berättar Angelica.

Men den första tiden var tuff. Angelica åkte ner med en tro om att hon var ganska bra på att rida hästarna på marken och utbilda dem. Så var det inte.
- Jag fick mycket kritik för mitt markarbete och för min sits. Det blev massor av sitsträning för min del, longering utan stigbyglar och tyglar för att jag skulle få bättre position på hästen och en bättre balans. Dessutom fick jag jobba väldigt mycket på att arbeta hästarna i en bra form.

Angelica är en riktig hårding, och det var nog tur att hon gillar utmaningar – och kritik – annars hade vi aldrig haft succéduon Angelica och Mic Mac.
- Jag tycker att det är positivt med kritik. Det innebär ju att det finns någonting att förbättra.

Under en period tvivlade hon på att hon skulle klara det. Med så mycket omändringar fick hon först svårt att hitta sin egen ridning. Men efter ett par månader började resultaten komma, hon kände att hon började få saker att fungera bättre och kände att det skulle kunna bli bra. Och i dag tycker hon själv att hon är relativt bra på dressyrarbetet.
- Det är viktigt med dressyrarbete för hopphästen. Ju högre klasser man rider, desto viktigare är det att kunna rida bra mellan hindren.

Planering och markarbete
Angelica markarbetar hästarna flitigt, och det är ofta bommar med i markarbetsövningar. Ibland lägger de ut hela banor som bara består av bommar för att träna att rida på olika antal galoppsprång och olika vägar och på så sätt få hästarna lydiga utan att för den skull slita så mycket på hästarna. Varje häst har också sin individuella planering. Det är långsiktiga planer, på upp till ett år, det är månadsplaner, veckoplaner och även dagsplaner. Men hon skriver inte träningsdagbok eller på annat sätt dokumenterar planerna.
- Det är en ständig diskussion mellan mig och Dietmar, och vi har reservplaner om något inte blir som vi tänkt oss, vilket ofta händer, så därför skriver jag inte ner så mycket.

Angelica sätter inte heller upp särskilda resultatmål, utan det handlar om att göra en så bra insats som möjligt med tanke på förutsättningarna. Kanske är det en yngre häst som ska etablera sig i klasserna, kanske är det någon av de äldre hästarna som hon vill rida så snävt som möjligt för att vara långt fram i prislistan.
- Jag sätter upp egna mål för klassen och jämför mig inte alltid med andra, konstaterar hon.

När frågan om OS kommer på tal konstaterar Angelica att det är klart att hon vill rida OS, men att det är lång väg dit.
- OS känns långt bort i dagsläget. Som ryttare är jag inget utan min häst och det kan hända saker med hästar hela tiden.

Viktigt att tänka positivt
Under tiden som Angelica berättar om sig och sina hästar, framför allt historien om Mic Mac som nästan skulle kunna vara tagen ur en hästbok, antecknar åhörarna flitigt. När det blir dags för frågestund är det många som vill veta hur Angelica tänker, planerar och funderar.
- Det beror på vilken klass och vilken häst det är om jag tycker det är läskigt, svarar Angelica på frågan om hon någon gång är fundersam inför en hoppning.
- 1.60-banor tycker jag alltid är lite stora och läskiga, men när jag var med i landslaget som junior hade vi hjälp av en mental tränare och de råden har jag glädje av än i dag, fortsätter hon.

Angelica ”rider” banan i tanken tills hon har hoppat den felfritt och med god marginal till alla hinder innan hon är färdig för att gå in och rida.
- Man måste tro att man kan klara det. Det gäller att tänka positivt, det är inte tillåtet med negativa tankar.

Och är det något Angelica har klarat av så är det att etablera sig i den världselit hon drömde om när hon började sin ryttarkarriär på besvärliga ponnyer för ändå inte så länge sedan.

TEXT: Helena Lundström
www.jumpclub.se